Läs mer 
Jag bodde på Öst på stan från 4 år till 14 år, 1949-59, och gick på Östermalmsskolan i första och andra klass. Det gjorde att vi skolbarn ibland lekte på Hamrinsberget. Ett minne jag har är att vi klättrade där när hoppställningen börjat förfalla och backhoppande hade slutat. Särskilt ett tillfälle har präntat sig fast, när stora ställningen rasade ihop och det blev bara bråte på marken. Det var dagen efter att vi lekt där.

Tänk om vi lekt den dagen, jag minns inte om vi berättade det hemma. Två till som var med då var Sven Ferry och Hans Sandberg, men vet ej om de har samma minnesbilder som jag.

Men, så decennier senare när vår familj hade flyttat till lägenheten på Berghem, Axtorpsvägen 15 (där vi från porten ser Hamrinsberget), hade vi en hantverkare på besök. Det kan ha varit i mitten/slutet på 80-talet. Vi började prata och fann av vi båda kände till Hamrinsberget och att han också lekt där som barn. Så drog jag min historia om när hoppbackens torn som rasade ihop. Och då berättade han att det var han som sågat ner ställningen! Han hade sett hur illa det var ställt och tog dit såg och så föll allt. Huruvida det var tänkt som en välgärning eller ett busstreck, förtäljer inte historien. Men för mig var det en lättnad att slippa vara rädd för att det kunde ha hänt något den gången, samtidigt som det denna man ändå gjorde var en  välgärning.

1960 byggdes en liten hoppbacke, för 10-15 m hopp som mest, och ner mot Sollidens dansbana. Det var IFK Umeå med bl a Ebbe Elehorn och så kom bröderna Allergren med liksom Sven Ferry och jag. Tror att stora backen med ställningen då hade fallit ihop och resterna tagits bort. Däremot fanns en curlingbana utomhus alldeles intill nya backen vi hoppade i.  Några år senare byggdes hoppbacken på Omberget i Holmsund och lilla Hamrinsbacken övergavs.

Urban Bengtsson, Umeå