Någon tänkare har sagt, att om någon går bort utan att lämna spår efter sig så har denne någon inte levat. Men Martin har lämnat spår efter sig på många olika områden.
Född i Tvärliden utanför Norsjö
Han var född och uppväxt i Tvärliden utanför Norsjö som nummer 13 bland 15 syskon. Han började tidigt åka skidor och tog sig ofta till skolan i Risliden på skidor. Han kom igång sent med tävlingsidrott mycket beroende på att han i 20-årsåldern drabbades av TBC (”lungsot”) men tillfrisknade så småningom. De kommande åren fick han som skogsarbetare krafter i överflöd genom arbete i skogen 6-8 timmar varje dag och sedan långa träningsturer på kvällarna.
”Guld-Martin” inledde sin fantastiska skidkarriär med fem DM-segrar i rad. Men det var inte förrän han lämnat Norsjö IF och flyttat till Umeå 1945 som de riktigt stora framgångarna började komma. Han fick jobb på Monark och hade ”Sme-Harald” Eriksson och Gunnar Karlsson som arbetskamrater. De tre var även klubbkamrater i IFK Umeå och vann tre år i rad (1946-1948) SM-stafetten på skidor.

1948 Det stor året
1948 blev Martins stora år med OS-guld i St Moritz på 18 km, 32 sekunder före Nils Östensson och guld i stafetten 4 x 10 där han åkte sista sträckan. Trots att Martin på grund av bakhala skidor tvingades valla om i mitten på sin sträcka vann Sverige i utklassningsstil 8.58 före Finland.  Martin har många gånger berättat att han på 18 km åkte i helig ilska då den svenska ledningen placerat honom i första startgrupp (startnummer 18) trots att han innan tävlingarna visat bäst form av svenskarna. Men turligt nog var det en strålande vinterdag där det spelade mindre roll att man startade tidigt i startfältet. Under denna framgångsrika säsong segrade Martin både på 15 och 30 km vid SM och i Holmenkollens 18 km. Internationella framgångar hade han även vid VM 1950 (stafettguld och bästa sträcktid) och vid OS 1952 (stafettbrons).

I den svenska skideliten fram till 1957
Martin tävlade i 17 år i SM och tog hem 15 SM-medaljer varav totalt 10-SM-guld (individuellt, i stafett och i lag). Martin var bofast i den svenska skideliten ända fram till 1957 då han som 39-åring avslutade sin skidkarriär som elitåkare med en sjundeplats på 15 km vid SM. I sin Vasaloppsdebut 1955 kom ha trea efter Sixten Jernberg och klubbkamraten Gunnar Karlsson. Långt efter den elitaktiva tiden på 1980-talet kom Martin tillbaka till tävlingsspåren och vann en stor mängd segrar i                     veteranernas VM.      

Ett finger med i mycket som hände i Umeå
Martin Lundström hann med mycket under sitt långa liv. Han var politiker för Centerpartiet i  kommunfullmäktige, fritidsnämnd och landsting, sporthandlare i egna firman Martins Vapen & Sport, ordförande i IFK Umeå i 17 år (1959-1976) och hade ett finger med i mycket som hände i Umeå. Han kom på idén att slå ihop IFK Umeås och Sandåkerns ishockeysektioner. Detta ledde till bildandet av IF Björklövens 1971. Martin ivrade också för att behålla Stadsliden intakt och bevara området för friluftsliv och inte minst skidåkning. En för IFK Umeå viktig insats gjorde han i början av 1970-talet när kommunen ersatte föreningen för rivningen av festplatsen Solliden vid Hamrinsberget och samtidigt upplät mark till den fastighet i vilken föreningen nu har sin klubblokal.
God berättare   
"Guld-Martin" var mycket, bland annat en god berättare. Otaliga är de berättelser, historier och anekdoter som vi har fått lyssna till under årens lopp. Det kunde vara om hur livet var under uppväxten i Tvärliden. Hur han en gång spelade sjuk på ett läger för att inte träna och förstöra den toppform han befann sig i. Om när tävlingsarrangörerna hade tidtagningsproblem och frågade en del av löparna vilken placering de egentligen skulle ha. Martin föreslog, att han skulle vara trea och så står det också i resultatlistan. Han berättade även hur han ibland var helt ur form, men hur han också flera gånger fick uppleva att vara i toppform. Så bra att han kände sig oslagbar och blev väldigt förvånad om han inte vann.
Hade alltid tid
Som människa och vän var Martin också fantastisk. Glad, positiv och ställde alltid upp. Som tävlingsfunktionär, föredragshållare vid idrottsträffar,  om det gällde en intervju, vallningstips, kanske ett råd om ett gammalt hagelgevär osv. Martin hade alltid tid.

För IFK Umeå
Jan Sundman, Ivar Söderlind, Lars Lindgren